Ett stenkast från Fyndet

.

Ni med ProPointserfarenhet från Viktväktarna, snälla tala om för mig hur jag ska få i
mig 29 PP per dag. Plus eventuellt endel av Vecko- och Aktivitetsbonusen? Choklad?
Digestivekex? Vin? För på ren mat har jag då inte lyckats de två första dagarna...


.

Det gick käpprätt åt fanders med min nystart i augusti. Med ca 4 veckor kvar till min födelsedag så får jag operera bort någon väl vald kroppsdel för att nå det mål jag satte i augusti.

På matfronten: Jag har ingen vettig ordning på maten de veckor jag inte har barnen. Jag jobbar sent, och när jag kommer hem åker det som finns i närheten in i munnen. För sent på dagen, fel mat, fel mängd. Fel, helt enkelt.

På motionsfronten: En enveten hosta, som gick över i förkylning, satte stopp för träning i oktober/november. Sen blev jag så full med ursäkter i december (mycket att göra på jobbet, förberedelser för jul, aktiviteter med barnen) att jag inte ens då kom iväg och tränade.

På sömnfronten: Sover för lite. Punkt.

Nu är jag så trött på den kropp som inte alls är jag. Men som huserar mig för närvarande.

NU FÅR DET VARA NOG. Det är katastrofläge, och omedelbara åtgärder krävs. Inte om en vecka. Inte sen. Inte när jag har "sätt in valfritt verb". Nu.

Alltså, idag kl 11.30 skriver jag in mig på viktväktarna. Det har funkat förut, jag vet att det funkar, och det måste funka. Aldrig mer vill jag väga mer än jag vägde när jag skrevs in på BB 10 timmar innan A föddes. Aldrig mer.


Jag tror jag behöver en massa tummar denhär gången. För nu måste det bli ordning.


.

Citatet hittade jag på ett foto hos Linda, en riktig kämpartjej!


.

vill jag oxå sitta i soffan sähär. Med en arm runt mig. Lutad mot den jag älskar.
Somna efter favvo-debatten. Eller deckaren. Eller nyheterna. Spelar roll, liksom.







Grattis pappa på 80-årsdagen. Grattis mamma och pappa till att ha varit gifta i snart 46 år.



.

Jag borde verkligen inte beklaga mig. 3 kanonfina barn, ett jobb jag gillar, älskad syster med familj, vänner i vått och torrt, föräldrar som finns för mig och barnen, ett boende som är toppen, en ekonomi som inte för mig till ruinens brant, och allt annat.

Men idag, eller just nu åtminstone, är jag fylld av självömkan. Usch. Inget vackert karaktärsdrag.


.

Varför? Varför berörs jag så mycket efter snart 1,5 år? (här sis, kan du sluta läsa. Eller åtminstone inte kommentera)

Insåg vid en snabb koll i kalendern att jag ska vara i Frihamnen absolut senast 09.00 i morgon. Innan dess ska jag lämna 1 barn på dagis och 2 i skolan. Och åka pendel, t-bana och buss (garanterat snabbare än bil). Helst hinna utfodra de små. Kanske klä på mig? Pendeln går 7.57. Jag måste alltså lämna dagis/skola senast 7.45.

Kom på den brillianta idén att fråga barnens pappa om lite hjälp (händer normalt sett INTE).

"Nej, jag är i stan". = bor hos henne.

Jag borde verkligen absolut inte reagera, mer än konstatera att jag får fixa morgondagen själv. Men jag gör det. Kunde han inte bara sagt att han har morgonmöte i city kl 8.15, och därför inte hinner. Nej då, rub it in.

Jag vet att det är över. Jag ser tom fram emot 27 december. Men lik förbannat kan jag inte koppla bort. Tänk den dagen jag kommit lika långt som Anguin. Jag vill inte påverkas av hans handlande. Av vad han gör (när det inte rör våra barn). Släpp mig fri! Jag orkar inte bli påverkad. Det tar för mycket energi.


.

har jag träffat på några, men inte fastnat förrän jag fick ett tips av Vinterliv.
En helt underbar serieblogg som heter just Seriebloggen.

En ruta för mig att ta till mig i all enkelhet:


Insikten i spegeln



Så sant. Så väldigt sant.


.

it probably is.

Så var det med Middagslyx! med GI-boxen. 99 kr per dag. Jo hejsan. Utslaget
på de 28 dagar mat OCH RECEPT räcker till blir det 99 kr / dag. Men mat
får man bara till 4,5 dag i veckan (lunch+middag mån-tors, lunch fre), i övrigt
får man recept. Så det blir ju de facto 77 kr per måltid. Och då är jag inte
riktigt lika lockad längre. Tyvärr. För det lät ju väldigt bra...


Blåst?


.

Är detta kanske svaret på förra inläggets avslutande fråga?  GI-boxen.

Det blir utelunch säkert 3 ggr per vecka när jag jobbar. Á 80 kr. För 99 kr per dag får jag istället maten levererad hem. Både lunch och middag, mind you. Lunchen kan jag ju köra löpande på låda, och middagslådan skulle ju passa bra när jag inte har barnen.


Hiss eller diss?


.

Jag är tyvärr inte så road av vardagsmatlagning. Eller road?! Det är väl mer att jag inte har ork och fantasi att planera upp måndag-torsdagsmiddagarna. Om jag bara satt mig ner och planerade vore mer än hälften vunnet, det vet jag sedan tidigare försök. Stressen att gå (för) tidigt från jobbet, hämta på dagis och skola, förhöra lite läxa medans maten fixas, äta, mera läxa, och så nattningsrutin är ju inte direkt främjande för matlagningslusten.

Så gissa om det har känts otroligt lyxigt att igår och idag får maten uttänkt, lagad och serverad i mitt eget hem (sis, jag förringar inte måltiderna hos dig det minsta, men att få maten serverade hemma...), med rätter som dessutom är helt nya för mig! Det är mina långväga gäster från UK/Australien, som på sin Skandinavien/norra Europa tur i husbil stannat till här ett par dagar. De vill "göra rätt för sig" - jag niger och tackar :)

Egentligen kanske man skulle göra mer av denhär varan - inte bara äta ihop och turs om med matlagningen, utan faktiskt göra det hos varandra? Tänk vad lyxigt att få sjunka ned i egen soffa (eller fara runt som ett skollat troll efter barnens läxböcker och gympakläder inför morgondagen) och invänta middagen!!!


Hur ser din middagslyx ut?


.