Ett stenkast från Fyndet

På den gamla goda tiden, när man hade våtfilmskamera, brukade jag, om jag hade fotat något väldigt speciellt, avsluta med ett foto på mitt telefonnummer. Detta utifall att filmen skulle komma ifrån sin påse med mitt namn. Nu behövdes det aldrig, men det hade ju kunnat bespara mig endel tårar.

Idag hittade jag en liten instruktion för hur man kanske kan möjliggöra ett återseende av en borttappad kamera. Lite roligt var det allt. Och innovativt.


.

Mycket konstigt, bra, mindre bra. Helt enkelt mycket. Inte för mycket generellt sett. Men mycket, av olika karaktär.

I korthet:

Mitt (vårt) hus:
Försäljningen går sådär. Vi har skrivit kontrakt med köparna. Priset på huset var satt baserat på dess skick (endel att göra i källaren, dränering, etc.), och nu ska de plötsligt pruta på sitt bud. Inte aktuellt. 2:an kontaktad. Osäkerhet. Ny visning. Känns lite olustigt. Men vi har inte bråttom. Vi släpper inte huset rätt upp och ned. Inte.

P:
Vi åkte för att hälsa på P och fick inte alls träffa P som det var tänkt. Plötsligt var P inte alls sig lik, och det blev snabb färd till sjukan. Lunginflammation. Vi borde sett det komma. Inte första gången, om man så säger. Nu har P knappt 2 veckor på sig att hamna på banan igen, inför DT.

Nytt boende:
Första visningen blev inställd. Mäklaren hade missat ett läkarbesök. Idag fick jag se huset. Jag har lagt ett bud! Skicket är ungefär som förväntat, så det kom inga obehagliga överraskningar. Möjligtvis att jag fått för mig att badrummet var renoverat relativt nyligt, och därmed även stambytt, men så var inte fallet. Stambyte står föreningen för, men då måste ju badrummet renoveras. Gör helst det innan en ev flytt. Annars helt perfekt för mig och barnen! Öppen visning på söndag, innan dess vet man ju inte alls, men mäklaren ska framföra mitt bud till säljarna, förstås. Ursäkta att jag tjatar om tummar, men ni förstår nog varför :)


.

Cancern.

Till en person väldigt nära mig. Älskade, älskade P.

Jag gråter. Jag gråter själv. Jag gråter tillsammans med mina nära. Jag gråter och våndas och hoppas. Hoppas att den är upptäckt i tid. Ska oroligt invänta datortomografi om drygt 2 veckor. Invänta onkologens utlåtande om ytterligare 5 dagar. Strålning? Operation? Kan bara hoppas att rätt vård väntar.

Älskade P.

Varför ska det till så drastiska saker i vår närhet för att vi ska uppskatta det vi har?


.

Katastrofen på Haiti har knappast lämnat någon oberörd. Många av oss stöjder insamlingar till hjälp- och återuppbyggnadsarbetet på olika sätt. De flesta i det tysta. Man bidrar med det man tycker man kan, och så är det bra så. Man gör ingen stor affär av det.

En Ica-handlare i Enköping slår på stora trumman. Han tänker köpa alla eventuella överblivna ex av dagens Expressen, eftersom Expressen har en kampanj där de skänker 2 kr per försålt nummer till Röda Korset. Han utmanar dessutom alla andra Ica-handlare att göra det samma.

Tanken är väl god. Men, hade det inte varit större nytta om han skänkt hela tidningskostnaden, 10 kr, per överblivet nummer till Röda Korset istället? Typ 5 ggr mer utdelning för pengarna... Eller tom en 10:a per kund som handlat av honom idag.

Det är förvisso än inte möjigt att göra skatteavdrag för bidrag till biståndsorganisationer (så vitt jag vet, det är bara i förväg bestämd aktieutdelning som privatpersoner kan skänka "skattefritt"), men han hade förmodligen kunnat ge mycket mer än 2 kr för 10 kr investerat om han inte gått via tidningen.


Har du skänkt en slant?
.

I höstas, när saker och ting var mer skit än vanligt, fick jag detta av en god vän.

6 gifta män blir nedsläppta på en ö med bara 1 bil och 4 barn var i 6 veckor.

Varje barn sysslar med 2 olika sporter och antingen musik eller danslektioner. Det finns ingen McDonalds.

Varje man måste ta hand om sina 4 barn, hålla sitt tilldelade hus städat, gå igenom läxan, hjälpa till med olika skolprojekt, laga mat, tvätta och betala "låtsasräkningar" där pengar man fått inte räcker till. Man får en summa pengar som ska räcka till mat varje vecka.

Varje karl måste även ta varje barn med sig till bokade läkarbesök, tandläkare och frissa. Han måste även baka kakor för barnens olika sociala evenemang.

Han måste också vara ansvarig för att inreda sitt tilldelade hus på ön, plantera blommor och se till att det i alla tider är representativt.

Mannen får endast se på tv när alla barnen sover och alla sysslor är gjorda.

Varje far måste även kunna alla orden till varenda idiotisk barnramsa som kommer på tv och namnen på alla tv-karaktärer i alla tecknade serier.

De måste raka sina ben alla dagar, använda smink som de ska sätta på medan de skjutsar sina barn till respektive aktivitet och laga 4 olika luncher.

De måste använda obekväma och för små, men dock supermoderna skor, ha naglarna målade och ögonbrynen plockade.

Under en av dessa 6 veckor måste de ha plågsamma kramper i magen, ryggvärk, och fruktansvärda men oförklarliga humörsvängningar utan att någonsin klaga eller förskjuta sina sysslor.

De måste springa på ett otal Hem och skola möten och tillbringa flera timmar i lekparken med sina mindre barn.

Varje kväll innan han lägger sina 4 barn skall han bada dem, sätta pyjamasen på, borsta deras tänder och hår.

Samma procedur på morgonen före klockan 7.

Ett test kommer att genomföras i slutet av dessa 6 veckor, där han skall kunna följande: varje barns födelsedag, längd, vikt, skostorlek, klädstorlek och lärares namn, barnets födelsevikt, -längd, klockslag, varje barns favoritfärg, bästa kompis den veckan, mittennamn, favoritgodis, -sång, -dricka, -leksak, största rädsla och vad dom vill bli när de blir stora.

Barnen röstar bort dem från ön beroende av hur papporna skött sig.

 

Den sista pappan kvar vinner, om han har tillräckligt med styrka kvar att möta sin partner och ha sex med henne utan förvarning och var som helst..

Den som vinner får i pris att göra denna tävling om och om igen i ca 18 år, och får rätten att kalla sig själv mamma.


.

Virginia; Beverly Hills, California; Cary, North Carolina; Montfort-sur-Meu, Bretagne;  Oslo;

Utländska serversiter som dyker upp i min "gästlogg" (den som syns nere till höger i bloggen - Live traffic feed). Gissa om jag blir nyfiken på vilka ni är som surfar in från dessa ställen!! Eller är det så enkelt som att ni kör via jobbet, och servern står i USA? Texas-surfaren är frekvent :) Ofta runt midnatt... Om du inte vill ge dig till känna officiellt får du gärna maila ([email protected]) - jag är så himla nyfiken!!!

Egentligen är det ju inte mer spännande med besök från utlandet än från alla svenska platser, men liiiite.

Svenska frekventa städer är bl.a., förutom Sollentuna, Solna och Stockholm:

Malmköping, Växjö, Hässleholm, Nässjö, Kalmar, Falköping, Malmö, Norrköping, Göteborg, Skara, Avesta, Örebro, Huddinge, Karlstad, Arvika, Enskede, Lomma, Bjärred, Dals Långed, Kimstad, Karlskrona, Tenhult, Eskilstuna, Skurup, Vindeln, Malmberget.

Det vore ju kul att veta vilka ni är :)


.

Nu var det meningen att en summering av oktober-december skulle dyka upp. Fast så blir det inte. Inte än. Kanske senare.

En väldigt kort summering ger i alla fall att saker och ting börjar se ljusare ut. Backdrop är väl då jag inser att jag inte kommer att kunna behålla huset. Positivt är att tiden har en förmåga att lägga saker bakom sig. Mot slutet av Q4 dyker diverse ljuspunkter upp. Några mer långvariga, andra lyser upp, ger glädje och tonar ut. Lämnar dock bra känslor i efterdyningarna.

Har du summerat ditt 2009?



.

Gissa om brevlådan svämmar över av "till villaägaren"-brev med två sorteras avsändare - flyttfirmor och städfirmor. Det räcker med en annons på nätet, så är de där.

Vem får du post av?


.

Juli
Efter hemkomst från USA tar jag barnen och far till landet. Där är vi i 3 veckor. Sedan kommer O och hämtar killarna för att campa ett par dagar. Det är jobbigt när de far. Och då är det ändå bara 5 dagar tills vi ses.

I övrigt under juli gjorde vi inte mycket. Badat, slappat, tänkt, ätit gott (mycket grillat), vilat, gjort lite utflykter, tänkt än mer, träffat släkten, läst böcker, tänkt lite ytterligare, tja, så har juli förflutit. Så här 6 månader senare kan jag inte dra mig till minnes något specifikt om vädret. Det var väl som en vanlig svensk sommar, kan jag tänka. Sol, regn. Inget extremt. Det hade jag nog kommit ihåg, trots allt annat.

Ebba väljer att acceptera vällingflaskan vid ca 9 månader. Stor lättnad att kunna ge en flaska inför natten. Hon sover mycket bättre nu!

Augusti
Många funderingar fram och tillbaks gav tillslut att O och jag bestämde oss för att genomföra semesterresan till Öland som vi planerat redan i februari. Jag tror vi hade en ganska bra vecka. Det är iaf min uppfattning. Barnen hade kul. Vi badade mycket. Såg en hel del av Öland. Jag träffade C m familj. Solen sken. Vi åt gott. Vi pratade endel. Vi vuxna hade nog en ok vecka. Barnen hade definitivt en bra vecka.

Skolan började. A i 1:an. Samma kompisar som förra året. H börjar i förskoleklass. Bara nya kompisar. Men det verkar funka ändå. Han kommer lätt in i gänget. Började med födelsedagskalas ihop med 3 klasskompisar. På Nickis. Vi tog initiativet, och de andra familjerna hängde på. Ett bra sätt för oss att snabbt få kontakt med några av föräldrarna. Billigare att ha kalas ihop med de andra när man bjuder hela klassen. Och det ville vi göra eftersom H är helt ny där och vi inte vet vilka annars som ska väljas ut.

I slutet på augusti packas det för fullt. O fyller kontoret med det som ska lämna huset. Sista dagarna är riktigt jobbiga. Hur kan 9 år bara ta slut sådär? Svårt att förstå.

Vi har varit på familjerådgivning. Sista besöket sker efter Öland. Terapeuten, eller vad hon är, gör mig arg. Sista besöken har inte givit mycket. Det är väl förmodligen för att hon inte står på min sida. Jag hade velat det.

September
3 september går flyttlasset. O har hjälp av några kompisar. E och jag håller oss borta.

Pojkarna bor halva tiden hos O. Vi har ett 2+2+3-schema, vilket i princip innebär att man antingen har barnen 2 eller 5 dagar på raken. Vi har fasta dagar i vardagen, och så varannan helg. Ebba bor 1 dag i veckan hos O, plus lö-sö när pojkarna är där. Första gångerna när barnen ska till O är tuffa. Extremt tuffa. Svårast är att lämna över Ebba. Vi har aldrig varit ifrån varandra över en natt förut. Pojkarna har ju sedan de var lite halvsmå varit hos både mina och O's föräldrar över en eller flera nätter vid många tillfällen. Men att lämna Ebba.... Jag vet att hon har det bra hos O. Det är inte där problemet ligger. Det är hos mig. Stor separationsångest.

Via jobbets försäkring har jag fått möjlighet att träffa en psykolog. Anna är guld. Hon låter mig vända ut och in på allt utan att varken fördöma eller hålla med. Hon ställer frågor. Får mig att tänka. Hon har inte hört allt förut. I alla fall inte allt från mig. Som C och U har behövt stå ut med. Hon får mig att tänka i andra banor. Att se allt från en annan sida.  Jag får gå till Anna 12 gånger. Jag undrar hur jag kommer att må på slutet?


Bokslut 2009 Q4 dröjer lite. Måste smälta det först. Tror jag.


-

Igår kväll vid midnatt hade jag fint rinnande vatten i mitt kök, och i handfaten, och toaletterna gick alldeles ypperligt att spola.

Precis som alla andra dagar. Fint, rent, kallt vatten i mina kranar. Som jag alltid har. Om jag inte är på landet, där vi pumpar var 3:e dag. Men här i stan har jag alltid vatten i mina kranar. Både kallt och varmt.

I morse vid 4-tiden vaknade E. Det gör hon aldrig annars nu för tiden. Det var nog ett tecken. Hon var dyngsur, och mina kranar var snustorra. Skulle göra välling när hon fått en torr blöja, men ur kranen kom bara en torr hostning. Ett fnys. En ynka droppe som liksom kastade sig handlöst ner mot vasken.

Panik! Ja, eller nära nog i alla fall. In i badrummet. Lika dött där. Ner i källaren. I tvättstugan rann en liiiiten stråle sakta, för att plötsligt fräsa och stoppa. Till vattenmätaren. Inte en rörelse på den lilla snurran som ska ticka fram. Skönt. Borde tyda på att det antingen är stopp, eller så är det någon stor läcka utomhus som gör att det inte kommer in något vatten i huset.

Ringer O, som bekräftar tankarna att det nog är stopp. Ringer jouren hos vattenleveratören som säger samma sak, plus "gå och lägg dig, ring i morgon så blir det billigare...". Om det är stopp ja. Men om det läcker vatten in under huset? Föga troligt med -23 grader ute..

Jouren kommer vid lunch. Mätaren är inte bara frusen. Den är sprängd. Mätarhuset har liksom gängat av sig. Plomberingen stränar. Jouren ersätter mätaren med ett enkelt rör, och säger till oss att tina rören. Och isolera rören. Och isolera hela j-a utrymmet. De undrar vad det är för klåpare som monterat en vattenmätare i oisolerat utrymme. Det undrar vi oxå, så här med facit i hand. Det är inte lätt att ha 100% koll på vad man ska titta på när man köper hus. Inte mitt i sommaren.

Nu har vi vatten igen. I tvättstugan står kranen och rinner lite lätt. Som en säkerhetsåtgärd för att minska risken att det fryser igen. Rören är isolerade. O var snabb som tusan till K-rauta. Element finns på plats. Utrymmet håller nu 7 grader. Plus. Det borde göra sitt till.

Har du koll på dina ledningar?



.

Dags för fortsättning...

April
Ebba fortsätter att utvecklas. Vändning från rygg till mage gjorde att hon nu kan sova på just mage, och det har gjort nätterna betydligt enklare. Hon är inte vidare intresserad av mat, så vi ammar vidare.

Våren har verkligen kommit, och redan 3 april kan vi fika ute. Härligt! Jag nyttjar det fina vädret till långa promenader. Inte framme i Falsterbo än, men snart så!

Påsken får barnen och jag fira ensamma då O är iväg på en ledarskapskurs i scouternas regi. Ebba och jag åker till Frankrike på ett par dagar veckan efter. Vi möter än mer vår och blir bortskämda av mor och far.

Valborg som vanligt hos goda vännerna U & N med god mat, trevligt sällskap, och så stora brasan och fyrverkerier nere vid badet. Mammor och barn går ner dit, pappor är kvar hemma.

Maj
Maj hinner knappt börja, så tar livet en totalt oväntad vändning. O vill skiljas. Världen rasar. En enkel biljett till en alldeles för varm plats hade varit lindrigare än det jag går igenom. Finns inte mycket annat att säga om maj, än att det överlag var en skitmånad. En berg-och-dal-bana utan dess like. Har ni varit där så vet ni. Har ni inte, så går det inte att föreställa sig.

Ja, det skulle väl vara att vi tog tag i trapphuset, som varit en öm punkt länge. Nu när det inte blir någon dörrflytt och öppning mot vardagsrummet, så var det lika bra att få ordning eländet.

Och att mina barn är alldels underbara.

Juni
Nästan det enda jag åstadkommer i bloggväg i juni är fototrisser. Det finns inte energi eller lust till något annat. Att få dagarna att snurra runt tar all energi. All ork. All lust. Många praktiska aspekter snurrar i mitt huvud. Vad händer efter sommaren? Vad händer med semesterplanerna? Vem är på Björnbo, och när? När flyttar O? Kan jag ha kvar huset? Hur ska det gå att vara f-ledig med Ebba rent ekonomiskt? När kan Ebba börja dagis?

Med facit i hand är det som händer i juni som i en dimma. A slutar förskoleklass. H slutar dagis. Tyvärr minns jag inte dessa två tillfällen i någon större utsträckning. Hade iaf sinnesnärvaro att ha kameran med, så med hjälp av bilder kan vissa minnen framkallas.

Förutom resan till Minnesota. Mamma, barnen och jag. I 10 dagar. Reunion för high school. Karens 65-årsdag. Träffa familjen igen. Härligt! Lägga bort tankarna på svenska vardagen för en stund. En välbehövlig andhämtningspaus. Tack mamma för all hjälp på resan!!! Och barnen får 8 nya kusiner på ett bräde - det gillade de!


.

Det är dags för bokslut. Bokslut för 2009, som jag nog får sortera in under Skitår nr 1. Alla kategorier. Det började inte helt tokigt. Nedan presenteras Q1 - ett för ekonomer och säljare känt begrepp. Q2-Q4 följer i sakta mak.

Januari

Månaden passerade fort. A fyllde 7 och Ebba hann bli 3 månader. A ihop med kusin J blev skjutsade till Karlstad, där jag fick möjlighet att ”visa upp” underverket E för kompisarna. A och J stannade ett par dagar, och levererades åter via mormor och morfar som kom för att fira min födelsedag.

 

På renoveringsfronten var det lugnt. Njöt av nya köket som stod färdigt i november. Funderade på att göra ett ryck med alla småsaker som var kvar, typ öppningen till biblioteket och trapphuset. Lite lister. Men det blev inte mycket med det.

 

Februari

Födelsedag firad med fin uppvaktning och vackra presenter. Ebba avancerar från enbart amning till att prova gröt. Lyckan blev dock kortvarig, och resten av vintern gick i amningens tecken… Vi hinner med ett besök på utställningen Om Barn på Kulturhuset. Ebba trivs med speglarna.

 

Årets vinterbesök på landet förlöpte väl och vi hade snö. Killarna kunde tom åka lite skridskor på sjön.

 

Jag börjar promenera på allvar. Har som mål att nå Falsterbo per 14 maj. Dit är det 650 km. Dessutom har vi kunnat åka skridskor på Edsviken ett par helger. Härligt med plogad bana och korv till försäljning.

 

Svarade på en enkät om vem jag är, så är du nyfiken kan du kolla här. Vissa förändringar har skett under året, men i stort så…

 

Mars

Jag fortsätter att promenera. Det blir mest runt i Sollentuna, men ibland ger jag mig ut på längre turer som till jobbet i Solna, eller rent av till city. 14 km. Enkel väg. Fast då åker jag kommunalt hem. Efter en lunch/fika med syrran. Oftast är det bara Ebba och jag. Ska jag ta mig till Falsterbo måste jag snitta 7 km per dag. I 2 månader.

 

Jag träffar C, som jag återupptagit kontakten med sedan ett par år tillbaks. Vi gick Teknis ihop, de första åren, men sedan kom diverse emellan, och vi har inte setts på många år. C har bott utomlands nästan sedan jag kom tillbaks från Kenya, men nu finns hon ett par hållplatser bort. Roligt!

 

Våren kom tidigt i år. Redan 22 mars kunde killarna damma av sina cyklar och ge sig ut. Enstaka snöhög i norrläge. Men säg den glädje som vara för evigt…

 

Ebba modellar för Stockholmsgruppen. Och hamnar i tysk barnklädeskatalog. Kul!

 

På renoveringsfronten är det klädkammaren som får sin länge eftertraktade make-over. Vitt, vitt, vitt. Och ett Elfa-system. Nu kan kläderna flytta tillbaks från sin temporära hemvist i övre hallen.

 

Jag fototrissar för fullt. Spännande att på söndag, innan man hinner i säng (på lördag), kolla tema och se om det dyker upp några idéer för bilder.

 

 

.

För 25 år sedan var jag 18. 18 och nyfiken på livet. Gick på gymnasiet och hade ingen aning om vad jag skulle göra om 5 eller 10 år. Förutom studier spenderade jag fritiden med skytte och kompisar, och pojkvän. Jag ville bli arkitekt, men förutom det fanns det inga konkreta mål på horisonten. Än mindre visste jag vad jag skulle göra om 15 år, 20 år, eller 25 år heller för den delen.

Med facit i hand kan man konstatera att jag

·        hösten 1989, 5 år senare, gav mig i kast med Matematikekonomilinjen i Karlstad. Tack vare vännen B, som var extremt disciplinerad, tog jag mig igenom de två första åren av EMMA med hedern i behåll (?) och overallen på. Hann med 1 år som sexmästare i linjeföreningen. Av arkitetkplanerna blev intet, och inte heller av de 3 år jag precis avslutat på Televerkets internutbildning.

 

·        hösten 1994, 10 år down the road, befann mig mitt i slutskedet av studier till ekonom. Hårt pluggande och tentor varvades med kvällar på Kåren, både som gäst och personal (inte samtidigt dock..), och festresor runt landet. En hel del tid ägnades åt AIESEC, som sedemera tog mig till Kenya under 3 år. Jag hade 2 olika boenden i Karlstad, och hade hunnit med ett års studieuppehåll sedan -89 för en tur runt Asien och Australien/Nya Zeeland ihop med lillasyster efter att högskolestudierna påbörjades.

 

·        hösten 1999, 15 år har passerat, jobbade häcken av mig för att konvertera gamla Scalainstallationer till Y2K, som det så fint hette. Hade varit åter i Sverige ca 1 år efter mina 3 i Afrika. Jobbade för att jag inte hade någon att komma hem till, och hade ingen att komma hem till eftersom jag jobbade så mycket. Typ moment 22. Eller något. Började fundera på om det var dax att "få ordning" på livet.

 

·        hösten 2004, wow 20 år har försvunnit som inken tinken, är H drygt 1 år, och lillebror till A, då knappt 2. O och jag har gift oss, och köpt hus i Väsby. Jag börjar jobba, och dagarna består av, som för alla andra småbarnsföräldrar, ett pussel utan dess like. Dagis, veckohandling, planera veckorna, fixa middag, och någonstans däremellan umgås i familjen och med vänner. Inte alltid en lätt kombination, men det flöt på ganska bra, tyckte jag. Vi semestrade och renoverade. Lite lagomt av det sistnämnda.

 

·        hösten 2009, och ett kvarts sekel är som bortblåst, är livet upp och ned. A och H har fått en lillasyster, som under hösten når 1 år och är familjens prinsessa. Jag är föräldraledig och försöker få ordning på en kaosartad vardag där "vi" inte längre finns. Det är jag och barnen nu. Pojkarna bor hos mig halva tiden, och andra halvan hos sin pappa, 5 min bort. E bor lite mer hos mig och lite mindre hos sin far, men verkar glad och nöjd. Huset, nr 2 och det som skulle se barnen växa upp, ska säljas, men när? Måste börja jobba, men hur? Vart ska jag bo? Var får vi dagis, och när? Hur ska saker och ting fixa sig? Vad ska hända? Hur ska killarna ta det? Hur ska det bli nu? Svaren återstår att se, men i nuläget vet jag att det fixar sig. På ett eller annat sätt. Kaoset som varit ligger i bakgrunden, men är inte framträdande. Jag känner hopp för tiden som kommer.

25 år på ungefär lika många rader. The fast lane. Så mycket annat döljer sig bakom raderna. Människor som står mig nära har gjort storartade insatser under sommaren och hösten. Insatser för att min värld inte skulle rasa helt. Insatser som gör att jag står på benen idag. Som gör att jag ser framåt och inte ältar, inte så mycket nu som tidigare i alla fall. Som uppmuntrar mig i det som händer nu. Saker som händer nu som får mig att må så bra. Jag har ingen aning om vart de leder. Jag hoppas att vi som är delaktiga i det som händer nu kan finna en väg tillsammans, åt något håll. På något sätt.

Hur har dina senaste 25 år sett ut - på 25 rader?


.

Vet du vad du gjorde den 7 augusti 1998? Det var då amerikanska ambassaderna i Nairobi och Dar-es-Salaam bombades. Jag skulle varit hos en kund ett kvarter österut från ambassaden, men de ringde dagen innan och bokade av. Så istället var jag 4 km norrut, på kontoret, och vi trodde en bilbomb briserat utanför kontoret. Så stark var explosionen. Det tog inte många minuter, så välde det fram folk på gatorna utanför. Vi visste inte varför. Vi hade ingen aning förrän vi kunde prata med släkt i Sverige senare den dagen. De hade sett på CNN. I Nairobi var CNN's sändningar släckta under dagen.

Hur är det med nine-eleven? Vet du var du var då? Såg du utsändningarna direkt? Eller 28 februari 1986? Då åkte jag skidor i Norge. L hade varit i receptionen för att kolla vädret, och kom upp och sa att Palme var skjuten. Vi förstod nog inte att han var död först. Vem ville mörda Sveriges stadsminister liksom?

Kommer du ihåg din 15-årsdag? Känslan av att äntligen få gå på barnförbjuden bio (för back in those days var det här med video inte så vanligt - skulle man se något annat än tv 1 och 2 så var det bio som gällde)? Eller 18-årsdag, och allt vad det innebär med körkort, rösträtt, etc?

Dagens då barnen föddes, eller när du gifte dig? Dumma frågor, se två sistnämnda lär man ju minnas om man varit med om dem.

Lång väg för att hamna på Lucia för 25 år sedan. Natten till Lucia. Det är idag det. Det var en onsdag (just det minns jag inte, men här får man hjälp). Den kvällen, och natten minns jag mycket väl. Jag var faktiskt i skolan. Hela natten. Fast det är mest en bisak. Att jag var i skolan. Jag träffade någon som kom att betyda mycket. Då. Det har som sagt gått 25 år, och mycket har förändrats. Ibland händer saker i nutid som har en relation till dåtid. Undrar om det går i 25-årscykler?


Vad har du för dagar du minns?


.

Idag har jag bakat lussebullar. Det gick ganska bra. Fast vete tusan om formen är barnvänlig?





.

ja, det är hur mail/brev till vänner man inte hört av sig på länge brukar inledas...

Själv har jag i princip bara fototrissat senaste månaderna. Livet har varit upp och ned och är väl så i stort fortfarande. Utan att gå in på allt för många detaljer så har senate halvåret (snart i alla fall) varit ett stort kaos, vilket tog sitt praktiska utfall i och med att mina barns pappa flyttade för ca 5 veckor sedan.

Jag bor kvar i vårt fina hus i Fågelsången, men inte allt för länge. Mäklarna har värderat det till belopp som inte faller inom mina möjlighetsgränser, så nu måste vi sälja, och jag hitta något nytt. Eftersom jag vill hålla mig till närområdet är utbudet ganska begränsat - det är antingen bostadsrättstreor på "fel sida" genomfartsvägen, eller villor i 5-6-miljonersklassen som är till salu. Har ringt runt till mäklarna i området för att pejla läget, men ingen av dem har något på inkommande. Känns tufft, minst sagt.

Har faktiskt satt in en annons i lokaltidningen om "önskas hyra", men vem tusan vill hyra ut till en ensamstående (enastående??) mamma med 3 små barn, om än bara på deltid? Snack om "utan betalningsanmärkningar", "goda referenser", etc. - vad är det värt i hyressvängen???

Ska i alla fall försöka blogga lite mer framledes. Fast kanske inte så mycket om renovering och inredning. Har liksom tappat sugen, åtminstone tills vidare.

kram på er alla vänner där ute!

Nästan 2 månader har gått sedan jag senast skrev några rader här, och då var det ett inlägg från vår resa till USA. Sedan dess har vi varit på landet ett par veckor, och där har vi ingen access till internet, och dessutom har det hänt saker i det fågelsångska livet som gjort att jag totalt saknat lust och inspiration att hålla fart i bloggen.

Förhoppningsvis blir det andra bullar nu! Börjar med en nystart i Fototriss!


.

som typ i hela Stockholm...

Klicka för större bild


.

Från menyn på en fransk kvarterskrog




.

Yngste sonen hade gjort sig förtjänt av en överraskning, och på eget val blev det en Godisglasstårta!



.