Ett stenkast från Fyndet

Vattkoppor är den barnsjukdom som är vanligast, vad jag kan förstå.

Stora A och mellan-H har haft vattkoppor. Vi åkte till kompisen P för att
få lite vattkoppor av hennes dotter. A fick vattkoppor. Var hemma. Lite
feber. Några koppor. Jag tyckte det var konstigt att H inte fick. Han var
tydligen inte helt redo, för så snart A blivit friskförklarad och sänd till
skolan, fick H vattkoppor. För H var det värre. På snoppen. I munnen.
I öronen. På magen. På höften, där blöjan tog i. Där sitter H's enda ärr.

Nu är det nya koppor på byn. Granne med oss. Jag vore hemskt tack-
sam om E kan få sina vattkoppor därifrån. Vi ska förvisso ev till annan
ort på påsken, men det involverar iaf inte flyg.


.

Jag längtar efter mina 3 små troll så det gör ont i magen. 9 dagar sedan vi sågs.
Jag kan ärligt inte komma ihåg om jag varit ifrån killarna så många dagar någonsin
förut. Jag vet att jag definitivt aldrig varit ifrån lilla loppan så länge tidigare.

1 vecka med killarna. 6 dagar med lusen. Det är nog max.

Det gör mig orolig inför sommaren. Vi har ännu inte pratat om hur vi ska göra med
sommarledigheten. Jag vet att barnens pappa ska vara borta i 2 veckor, så där har
jag iaf barnen 14 dagar på raken. Men resten? Vill han oxå ha 2, kanske tom 3 hela,
veckor på raken?

Förra sommaren hade han barnen ströveckor, och jag fick ett långt pass. Rent ego-
istiskt passar det mig perfekt. Men barnen? Precis som jag saknar dem när de nu
varit hos pappa i 9 dagar, så saknar de väl sin pappa när de varit med mig i 3-4 v?

Vi skypade en stund på sena kvällen idag. H gav mig tårar i ögonen när han sa att
han saknade mig, älskade mig och önskade att det var lördag eftermiddag. A
medgav att han oxå såg fram emot lördag. Det var en faslig tur, för min del, att
den unga damen sov redan. Jag hade nog bölat ögonen ur mig om hon hade varit
med.

Känns som att morgondagen mest blir en transportsträcka... Bör nog hitta på något
att sysselsätta mig med tills taxin kommer vid 14.30. Blir en lång dag annars!!


.

Lanzarac, Tokara, Neil Ellis & Kleine Zalze i Stellenbosch

 

Holden Manz, Colmant, Stony Brook & Moreson i och runt Franschhoek

 

Man får ju inte ligga på latsidan. Merlot, Shiraz, Cabernet Sauvignon, Chardonnay, Sauvignon Blanc, rosé, bubbelvin, olivolja – allt har vi hunnit med att prova. Goda viner, tunna viner, bubbliga viner, enormt kunniga och välkomnande guider, guider som ville hem och bort från jobbet, strålande sol, god mat, fantastiska vyer, och förstås trevligt sällskap. Plus ett avslutande regn.

 

Vingårdarna i Stellenbosch besökte vi ihop hela gänget, men medan killarna och jag åkte vidare till Franschhoek stannade J & J kvar i Stellenbosch.

Klicka för större bilder

 

 

Tokara Estate med vin- och olivoljeprovning och lunch i mycket smakfull miljö.

 

 

Åt en galet god middag på Le Quartier Francais – dock inte i deras Tasting room, vilket klassas som en av världens 50 bästa restauranger. Vår klädsel gjorde sig inte riktigt där…

 

 

 

Bodde på Otter's Bend, ett Bed & Breakfastställe mitt ute i bushen, men för 115 kr pp för säng och frukost får man inte klaga. Då ingick grodornas kväkande och skällande hundar, samt häftig soluppgång över bergen.

 

Innan vi gick lös på vinprovning dag 2 tog vi en titt på Franschhoeks konstutbud. Allt detta är gjort för hand med små indianpärlor, förutom tallrikarna i bakgrunden - där är det telefontråd som utgjort arbetsmaterialet. Pingvinen på första bilden tar ca 3 timmar att göra. Gillar jeepen!

 

 

 

Påväg hem drog molnen in snabbt, och la sig som ett lock över dalen.

 

 

I Kapstaden hade det regnat större delen av dagen, så det var ju skönt att ha sluppit det. Hoppas på fint väder sista 2 dagarna!

 

.

Hemfärden efter dagens utflykter gick via Simon’s Town och Boulder’s Beach, där de små pingvinerna håller till en masse.

 

 

 

 

Försökte hinna ifatt solnedgången, men där gick vi bet, så istället åt vi middag på The Red Herring, där vi även var häromkvällen.

 

.

Förra gången jag var här missade vi Robben Island. Inte så denna gång. Biljetter bokade i god tid, och det var tur eftersom det trots mellansäsong var fullt på båten.

 

Valde dagens första tur, vilket innebär 09. Trafiken i Kapstaden är väl ungefär lika illa som i vilken storstad som helst, så vi fick det lite brådis, men kom fram till Waterfront i ok tid. Tyvärr för sent för att få plats på soldäck, men man kan inte få allt.

 

Väl över på Robben Island blev vi lotsade till en buss där vår guide för närmaste dryga timmen befann sig. Alla guider på ön är fd. politiska fångar, som nu hjälper till att hålla historien levande.

 

Ön ligger en halv timmes båtfärd bort, men det var inte många fångar som flydde och tog sig levande från ön. Havet är vilt och vackert.

 

 

 

 

Huvudbyggnaden med sina olika block.

 

 

 

Guide nr 2, som själv satt på ön 1986-1990 för ”terrorism”. Här på gården utanför Nelson Mandelas cell.

 

 

Mandelas fönster till cellen som var 2*3 meter.

 

 

 

 

Efter viss förvirring i gruppen och ett par inte fullt så genomtänkta vägval bar det söderöver mot

 

 

 

Vi började med en promenad upp till fyren.

 

 

 

Norrut såg det nästan spöklikt ut när dimman, som kom och gick, låg på

 

 

 

Söderut var utsikten helt annorlunda – och detta samtidigt

 

 

 

Efter fyren skulle vi ner till själva Cape of Good Hope. De andra två tjejerna och jag bestämde oss för att gå ner, medan killarna tog bilen. En promenad genom ett babianfyllt landskap. Vi hörde dem skrika, men slapp tack och lov att träffa på någon av dem på närmare håll.

 

På spänger och via stigar tog vi oss dryga 3 km från fyren ner till mötesplatsen för de två haven.

 

'

 

 

Passerade en öde strand på håll. Inte badvänlig pga av enorma underströmmar. Och en och annan haj.

 

 

Och så äntligen framme vid målet

 

 

.

Nobu, worth dying for, om man gillar japansk mat.

Till middag slog vi på stort och gick på hippt japanhak. Efter inledande Graham Beck skumpa kom nya rätter serverandes vart efter vi smakat på tidigare läckerheter. Ett axplock finns förevigade.

 

 

 

 

 

.

Dax för Eric att hämta upp sista gästen, och tjejerna att bege sig till Botaniska trädgården, så jag passade på att äta frukost nere vid V&A Waterfront, shoppa lite till barnen och sedan bege mig till The Castle och The Company’s Garden, och passerade lite andra hus på vägen:

 

The Castle of Good Hope

 

 

The City Hall

 

 

The Parliament

 

 

De Tuynhyus - The office of the President

 

 

Och så ytterligare ett par vackra byggnader

 

 

 

 

 

 

.

 

 

I mitt resesällskap är jag den enda som inte spelar på samma planhalva. Den informationen är ju egentligen helt ointressant, om det inte vore för att det förde med sig att vi tillbringade dagens middag på the Beefcakes – en hamburgerbar av och för bögar. Det fanns i alla fall mycket ögongodis där… Och dragshow.

 

.

 

Som om det inte räckte med promenerande för idag tog jag mig en tur till V&A Waterfront. 12 km t.o.r. Extremt korkat att gå i Converse. När jag hade både träningsskor och hikingkängor att tillgå. Behöver jag säga att jag har blåsor under båda fötterna?

 

.

Ja du min vän Eric, detta ska du få äta upp. Nära nog 700 meters förflyttning uppåt utan så värst många meter i djupled. Det blir en fallhöjd som heter duga. Och den klassade han som ”easy”.

De flesta som besöker Table Mountain tar kabinen både upp och ned, men vi hade bestämt oss för att hika upp och åka ner. Det var ju en så enkel hike upp…

 

Jag borde ha anat oråd.

 

 

En första anblick uppåt gav detta som vägvisare

 

 

Högt däruppe står Eric.

 

 

Längts upp i ravinen, där man ser lite blå himmel – dit ska vi. Från start till toppen rör det sig om knappa 2 km, men som sagt, det är 700 m i höjdled.

 

 

 

Vyerna är helt betagande

 

 

 

En överblick över den slingrande stigen vi klättrade upp för

 

 

 

Det är långt till marken. Ön i övre vänstra hörnet är Robben Island, där Nelson Mandela spendera större delen av sitt fängslade liv. Berget heter Signal Hill, och därifrån skjuts det salut varje dag kl 12. Till höger ser man den mäktiga fotbollsarenan som byggdes inför världscupen förra året.

 

 

Lion Hill, dryga 600 möh

 

 

Inget större djurliv däruppe; tack och lov är det för högt upp för ormar, men en och annan salamander såg vi, och förutom ett par hyrax (i det närmsta släkt med den afrikanska elefanten) så är det mest fåglar och en och annan stenbock som huserar däruppe.

 

 

 

Kabinbanan fick det bli ner – på vår väg upp mötte vi ganska många som gick/sprang ner, men en väg räckte gott!

 

 

 

.

 

Dax för beachen! 2 alternativ – Camps Bay full med folk, eller Sandy Bay Beach, glest befolkad såhär års, men mest nudister? Så länge jag inte behöver ta av mig ner på skinnet, så är ju en tom strand bättre. Sagt och gjort, Sandy Beach fick det bli.

 

 

Med kläderna på. Inte svårt att följa uppmaningen på skylten… Varken på gångstigen eller på stranden.

 

 

Har varit med om sämre stränder

 

 

Kunde förstås inte låta bli att skriva en hälsning

 

 

Mera beach

 

 

Efter beachen åkte vi hem till Eric för att softa lite. Och spana in solnedgången.

 

Jag tycker inte om att vara med på bild, så det får räcka med tomma solstolar. Men jag kan intyga att det var helt ok.

 

 

 

Solnedgång - tyvärr svår att återge på foto

 

Som avslutning på dagen åt vi en underbar middag

 

 

 

Lax på en risottobädd. Lemon Marengue. Vitt vin.

 

.

Vilken skillnad mot att ställa sig på löpbandet på SATS. Knappa 4 km avverkade i området runt där vi bor. Mycket uppför initialt, så det var inte fråga om något rekordförsök direkt.

Passade istället på att njuta av vyerna.

 

 

 

 

.

Det började en kväll i januari på FB – en kompis från tiden i Kenya, Eric, skrev som statusuppdatering att han skulle vara i Kapstaden från mitten på mars till början på april, och han undrade om det var någon som hade lust att hänga på. ”Ja visst”, sa jag ”jag är på J ”. Kul, när kommer du blev svaret.

 

Ooops, det var ju mer tänkt som ett skämt, men när jag tänkte mer på saken så gick det inte annorlunda än att jag bestämde mig för att åka. Det funkade med barnens tid hos sin pappa, och de 2 stora projekten som skulle gå i drift i mars, så innan jag riktigt förstod det själv hade jag fixat biljetter.

 

Lång väntan, men så kom dagen D.

 

Båda flighterna gick som på räls – vilken skillnad att flyga utan 3 barn! Sov nästan hela vägen London – Kapstaden, och vaknade redo för en vecka i Afrika. Eller nja, jämfört med ”mitt Afrika”, som är det samma som Nairobi och Kenya för 12-15 år sedan, så är Kapstaden något helt annat. Kapstaden är ett myller av alla kontinenter i ett, där lyx och slum ligger vägg i vägg. Eric har varit här ett flertal gånger senaste 10 åren, och säger att staden fick ett rejält lyft iom förra sommarens Världscup i fotboll – hela området kring den stora arenan var tidigare slum; både bebyggelse och parker man inte gärna vistades i, inte ens dagtid. Resten av city, och dess kringområden, har också städats upp rejält.

 

Vi började dagen med en tur i City Center, lunchade och strosade runt. Därefter bilen till Camps Bay, där havet såg så lockande ut, men är iskallt.  Att hoppa i havet sker dessutom helt på egen risk:

 

 

Utsikten mot Lions Head, som här speglar sig i en tidvattenpool (dvs en pool, att bada i, som fylls på av tidvattnet) går inte av för hackor.

 

 

Färden gick vidare mot Chapmans Peak som är en av många nationalparker. En vindlande väg utmed  klipporna, och här var jag tacksam över att vi hade innerspår.

 

487 meter över havet befinner vi oss med denna utsikt

 

 

 

Vägen är otroligt smal, och en sträcka är känd för att förekomma i många reklamfilmer för snabba bilar. Innan Världscupen var det delvis enbart ett körfält, och man fick invänta sin tur. För att bredda vägen fick man i vissa fall karva lite i berget

 

 

Eric tog oss till The Red Herring, ett helt lokalt hak i Noordhoek.

 

 

Sydafrikanska viner, mmmmm

 

 

 

Eftermiddagens utflykt avslutades vid V&A Waterfront och skaldjursmiddag på Quay Four. Därfrån har man denna utsikt.

 

 

 

.

Ja, jag ar har. I allara hogsta grad. Just nu vid lanad dator. Utan svenska alfabetet.

Aterkommer med foton och uppdatering senare. Ville bara saga hej :)

Solen skiner fran klarbla himmel. 25 grader. Havet iskallt. Underbart.


.

Barnen är lämnade. Packar det sista. Det sista av barnens grejer inför pappaveckan.
Det sista av mina egna saker.

Tankar börjar snurra. Tankar kring barnen - att vi inte ska ses på det längsta vi inte
setts. Någonsin. De tankarna kan jag hantera. Jag vet att de har det bra. Tiden går
alldeles för fort och snart ses vi igen. Jag kommer oxå ha det bra. Vi kan skypa på
kvällen.

Men så kommer de andra tankarna. Tänk om det händer barnen något när jag är
borta? Inte ett skrubbat knä eller en släng av magsjuka. Verkligen händer något.
Försöker hejda tankarna, men de drar åt alla möjliga håll dit de inte får. Tankar jag
inte vill husera. Blir varm och kall om vart annat och magen börjar knasa sig.

Go away - vill inte ha några hjärnspöken nu!


.

Lämna i skolan, träna, packa klart, luncha m M. Strax därefter Arlanda.

CT - I'm on my way!


.

Jag hade räknat med att lämna skitvintern (jo, jag är duktigt trött på den nu)
bakom mig, ha en varm och skön semester, och sedan komma hem till vårens
intåg.

Verkar som att jag blir snuvade på de där första härliga varma vårdagarna.
Det spås ju bli bortåt 14 grader här.

För några år sedan skulle jag till södra Frankrike över påsk. Veckorna innan
var regniga och tråkiga här, medan Rivieran hade 20-22 grader. Så åkter jag
ner, och möts av 12-13 grader och regn. I en vecka. Allt medan Sverige badade
i sol och värmen tillät fika ute och lätta kläder. Gissa vad som hände när jag
kom hem? Regnet hängde med norrut...

Visst fiskade jag lite. Får väl erkännas :) Men det gav resultat! Tack snälla fina
- ett par ord, t.o.m. ett litet Hej - känns så bra!


.

I morgon efter lunch styr jag kosan söderut. Längtar!

Ska träffa long lost vän, drickat gott vin, besöka Robben
Island, hika upp till platån på Table Mountain, låta havs-
vindarna vid Godahoppsudden rufsa mitt hår, njuta av
sol, känna afrikanska pulsen igen (12 år sedan sist) och
njuta av ledighet. Plus sakna mina troll något enormt,
förstås...






Table Mountain, foto lånat från http://tablemountain.net/


Ska försöka uppdatera med lite bilder och berättelser
vart efter, så kika in efter uppdateringar.


Hur ska du tillbringa slutet på mars?


.

Jag tänker inte hota med att sluta att skriva för att ni inte kommenterar,
eftersom jag i huvudsak skriver för mig själv, men visst känns det lite
konstigt att det nästan är toppnotering på besökare under gårdagen, och
inte ens en enda kommentar?!

Äsch, det spelar ingen roll, helt på sant, men ett litet avtryck, ett litet hej,
är jättekul att få emellanåt.

Ville bara säga det. Typ.


.

Det var bara ett par dagar sedan de efterlängtade orden kom helt av sig självt.
"ja äska dej". Jag tror aldrig att de orden, uttalade av en kille/man, har kännts
så djupt i hjärtat som när de kom spontant från E häromdagen.

Mitt älskade lilla spöke. Lilla fina Ebba. Mitt ljus. Självklart älskar jag mina killar,
det är inte tal om annat, men den här damen har en alldeles speciell plats i mitt
hjärta.

Tittar på mitt lilla troll och blir alldeles fascinerad över vad hon kan. Vad hon gör.
Inte i den mening att hon kan eller gör något exceptionellt för sin ålder, för hon
är nog i allra högsta grad ett helt ordinärt barn vad gäller utvecklingen, utan för
att jag SER hennes utveckling. Ser på ett helt annat sätt än med killarna.

När storebror var 2,5 år var lillebror en bebis på knappa året. Tyvärr såg jag
inte mina barn (killarna) på det sättet jag ser E nu, det var ju ändå två tätt på
raken. Jag har ganska tydliga bilder att A fram tills han var knappt 1,5, men sen
kom lillebror, och då var det ett race i 180, och jag var glad att jag öht fick
dagarna att snurra runt med förståndet i behåll. Det här var innan bloggarnas tid,
och tyvärr finns bara enstaka anteckning om Hs framsteg

Jag brukar tänka att få en trea med lite space till tvån är som att få nyhetens
behag med en etta, fast med en kunskapsbas som är solid och känns bekväm.
De första åren med E har förstås varit väldig speciella - fram tills hon var drygt
6 månader var ju allt "som vanligt" i en nybliven 3-barnsfamilj, men sen vändes
världen upp och ned, och jag tror att hon blev min livlina till att behålla ett sunt
förnuft. Utan henne hade jag förmodligen totalt begravt mig i jobb, och valt att
förtränga. Att jag var hemma med E, och därmed kunde ha ett liv med vänner,
var troligen min räddning.

Förmodligen ger jag mig ut på extremt tunn is nu, men jag tror att det spelar stor
roll att mitt lilla spöke är en tjej. Inbillar mig att det band som uppstår mamma-
dotter är av en annan sort än mamma-son. Visst är jag införstådd med att flickor
i större utsträckning gör "revolt" mot sina föräldrar än vad de flesta killar gör i
tonåren, men i förlängningen är banden mor-dotter av en annan sort än om det
gäller pojkar. Det är bara att se sig om, så är det till tjejens föräldrar bandet är
starkare, oftast, än till mannens, när nästa generation bildar familj. Det är till
kvinnans familj barnen knyter an mer än till farföräldrarna. Statistiskt sett. Hos
oss har vi fått det bästa av båda - mina föräldrar, tack vare bandet, och hans
föräldrar mycket tack vare närheten rent geografiskt.

På något sätt tror jag att det är lilltroll som kommer att vara kittet mellan syskon
och oss föräldrar när barnen blir äldre och vi blir gamla... Att det är hon som,
helt enligt tradition...., tar på sig rollen att hålla ihop, ordna så att kusiner träffas,
att vi vuxna ses..

Oj, det här svävade ut från en tanke om att uttrycka min glädje över de där 3
magiska orden som uttalades senaste veckan. Jag har läst och omformulerat och
försökt hitta en röd tråd, men jag låter det vara som det är. Min blogg är min
dagbok, och då hamnar det ibland lite ostrukturerade tankar här.

Lillasyster, Storebror, och älskade H - ni är mina ögonstenar, mina sol-
strålar, mitt liv. Jag älskar er!


.

Hon fick själv välja tilltugg.





Någon som vågar sig på en gissning om hur mycket hon orkade? Och
vem som avslutade det hon påbörjat?

Bonusfrågan rör statusen på hennes näsa. Vad har hon gjort där, och
varför?


.

Vårfixa nu - känns väldigt långt borta efter gårdagens
snöfall.

Men jag ska i alla fall skotta bort snön från framsidans
rabatter och hjälpa krokuser och snödroppar lite på
traven.

Längtar verkligen efter att få ta tag i min lilla plätt
på baksidan. Har fått positiva indikationer från brf:ens
styrelse om vad jag får göra på altanfronten. Kul!


Hur ser din trädgård ut?

... som absolut skulle se klart Let's Dance. Någon som tror att de har
en susning om vilka som tävlar i finalen?





Frågan är om jag ska släpa ner dem till deras sängar, eller om de ska
få slagga på soffan i natt?!


.

Roar mig med att registrera min träning hos Funbeat.se.

Det gör några av mina kompisar också.



Känner mig nöjd med att snitta Socialstyrelsens 30 min om dagen.


.

Holy smoke - det är 30 år sedan jag gick ur 9:an. Jag? 30 år?
Hur kan det komma sig? Att det plötsligt gått 30 år sedan vi stod
som gapiga 16-åringar (nåja, jag var bara 15) på skolgården??

För 2-3 månader sedan kom en inbjudan från Klassträff.com om
återträff. Kände direkt att det var något jag inte hade lust med.
4-500 fd 9-nde klassare från 1981. Kollade runt lite på FB om jag
kunde hitta några namn. Fick träff på ett par. Messade en av dem.
"Vad tror du om en egen återträff, bara våra klasser 9A-9C".
Han nappade direkt!!

Ikväll har jag suttit med min klasslista (från ovan nämnda fest-
arrangör) och ringt runt. Överlag positiv respons. Alla kunde
inte det föreslagna datumet, men inget är ju hugget i sten. Kul att
prata med klasskompisar man inte hört av på faktiskt 30 år.
Kände tom igen rösten på alla!!!!

Ser fram emot att vi får ihop en date. Oavsett antal. Det viktiga
är att vi som kommer ser fram emot det. Tycker det ska bli kul.
Om vi sedan är 25 eller 65 pers - spelar roll, liksom.


När jubilerar du?


-

Halleluja - jag har sett snödroppar! Våren är påväg!!! Grannens söder-
vända gräsmatta ståtade med 5-6 grupper av skira små droppar.





Snödropparna på bilden har tyvärr inget med dagens händelse att göra.
De är fräckt lånade via google.


Har du en live snödroppsbild att dela med dig av?
Maila [email protected] så lägger jag upp! Glöm inte att meddela
var i Sverige, åtminstone på ett ungefär, fotot är taget!


Längtar du efter våren?

För några månader sedan förfasades jag över en radioreklam jag hört.

Nu har företaget fått 3 anmälningar på sig för sin reklam. Rätt åt dem.



.

.

Vad har du på väggarna?

Än har jag förvånansvärt lite. Jag har ju ändå bott här i 10 månader.
Men jag funderar. Var de olika tavlorna jag har ska hänga. Om jag
ska byta ut något. Förnya. Hur de ska hänga. Rak överkant. Rak
nederkant. Centrerat. I grupp. Eller ska jag göra det lätt för mig och
skruva upp en tavellist. Sen beror det ju på om soffan ska stå där
den står. Och om jag ska tänka om vad det gäller alla barnfoton.



Ebba, knappt 2,5 år (med benäget bistånd från fröken på dagis)


Mina alster är en blandning av foton på barnen (galleri i trapphuset),
teckningar gjorda av barnen (nu är det nog bara E som får hänga i
allmänna utrymmen...), akvareller, foton (inte barnen), litografier,
olja, och någon enstaka plansch (á la karta).


.

Ska jag göra det? Någon som är intresserad?


.

Jag är helt förälskad. I Hasselfors Gardens Odlingsvitrin.



bild från Hasselfors Gardens


På mässan fanns den i svart, vilket skulle passa så himla
bra på min uteplats (mitt hus är svart), men då får jag lov
att måla själv. Den säljs bara i vitt, så jag får nog hålla
mig till det som jag ska köpa.


En annan utställare som fick mig på fall var Green Garden
Home. Jag tror jag lämnar teakmarknaden för något annat
i år. Mitt bord är stort, och inte ihopfällbart, och jag skulle
vilja ha något mindre.



bild från Green Garden


Förra året hade de detta bord i rött, och jag ska nog kolla
om det finns något kvar i lager. Så läckert!

Förutom matbord har de mängder av fina launchmöbler
för uteplatsen.


bild från Green Garden

På tidigare trädgårdsmässor har jag köpt på mig massor
av lökar och annat att plantera, men eftersom jag inte har
någon layout av trädgården klar för mig än, så får jag
vänta med planteringarna till nästa år.

Det får nog bli färdiga krukor ute i sommar. Har ju en
oanvänd Lindebergkruka som väntar på invigning.



bild från Lindebergskrukan



Har du förberett för våren?


.

Nästan 20 timmar blev det. Hela helgen gick åt. Men nu är jag klar.
Och färdig. Har ingen lust alls att laga mat.

Så syrran, hennes barn och jag drar till O'Learys.





Vem lagar din middag idag?


.

Räkna ner från 15 till 1. 3 gånger. Det tar ju inte så lång tid.

Om man inte ska validera en uppgradering av ett ekonomisystem,
med 15 aktiva bolag.

Först ska alla "före"-underlag tas fram.
Sedan ska alla "efter"-underlag tas fram.
Slutligen ska före och efter stämmas av.

15 gånger. I vissa fall vet man inte ens vad man stämmer av. Om
bolaget är ryskt t.ex. Eller franskt. Fast det är ju eg bara siffror &
tecken som ska vara lika på två ställen. Men det underlättar om man
förstår liiite iaf.

Snart klar. Bara 11 kvar. I 3e vändan.


Hur förgyller du din söndag?


.

Och lördag. Och söndag.

Kunden kan inte stå still en vardag, eller två, så snälla konsulterna
offrar barnlös helg och kör ett race.

Lyxar ändå ett glas rött innan verkligheten hugger in.


Vad har du för kul på gång i helgen?


.

Ikväll blir det fars.




Tack Sus.


.

Jag tror jag kan stå ut. Och så drastisk svängning i väder ska det väl inte behöva bli på 2 veckor, väl?


.

spelar sig mina 3 förlossningar upp på näthinnan när jag ser En unge i minuten.

Nr 1 där vi kom in på tidig eftermiddag och provade på alla hjälpmedel som stod
till buds. Gåställning, saccosäck, pallen, ligga på sidan, stå på knä, you name it.
Tog lustgas mot slutet, och efter 2,5 timmes återhållnas krystvärkar kom så A.

Nr 2 som efter ett fåtal timmar på BB valde att titta ut, så mycket snabbare än A.
H var stor (nästan 4500 g) och hade så mycket skinn. Alldeles skrynklig låg han
på min mage och hittade mat direkt. Snabbt över till Patienthotellet pga platsbrist.

Nr 3. Allt värkarbete hemma vid köksbordet. Hade hittat en site på nätet för att
klocka värkarna. Väckte pappan men var ok att han låg kvar, påklädd. Farmor &
farfar kom. In till BB 05.10, och 05.55 är E född. Liten. Skrynklig. Efterlängtad av
mig.

Jag tänker på hur pappan var under de tre förlossningarna. Stödjande. Kliade rygg.
Våt handduk på pannan. Redo att ta emot bebisen. Ingen skillnad på de tre. Även
om vi kanske var mest förskräckta vid As födelse. Första barnet. Mest ruttade när
lill-fisen kom. Inte såg jag att det var ngt på gång då. Tittar på foton. Spelar upp
allt för mitt inre. Glädjen hos O och mig. E på pappas mage. Os blickar mot mig.

Som på film.


.

Kommunal har gjort en undersökning. Om att hämta tidigt på dagis. Jag brottas med dåligt
samvete allt som oftast när jag hämtar E. Idag t.ex. Idag hämtade jag henne 16.30 och hon
var sist kvar. Sist. Halv 5 på eftermiddagen. Hur f-n gör folk? Hur gör de andra 14 familjerna
på Es avdelning? Varför står min lilla loppa vid staketet och skakar galler, med sökande blick,
när jag kommer? Varför måste man vända ut och in på sig själv?

Jag jobbar heltid. Mina barnveckor jobbar jag mindre än heltid. Åtminstone jobbar jag inte
8-17. Snarare 8.30 - 16.00. Bor man i Stockholm med omnejd måste man sluta senast 16
för att hämta 16.30. Eller 17. Allt hänger på trafikformen den dagen. Sedan jobbar jag en
stund när barnen somnat. Tack och lov har jag ett jobb där jag kan jobba lite när som helst.

När jag är barnlös jobbar jag mer. Kommer 7.30. Stänger kontoret. Allt för att kunna gå i tid
när jag har barnen. Eller snarare lite före. Det är en kombination av att maximera tiden jag
får träffa dem på mina veckor, med ett dåligt samvete över att de är länge på förskolan.

Vår förskola öppnar 7.30. Stänger 17.30. Serverar ingen frukost. Tänk vad det hade under-
lättat om de fick frukost på dagis. Och frukost på fritids. Tänk att slippa stressen på morgonen.
Men jag bor i ett område med väldigt få ensamstående/separerade föräldrar. Är man två har
morgonen förvisso inte fler timmar, men 4 armar och 2 viljor kan uträtta helt andra underverk
än en uppsättning. Om inte annat finns det tålamod i dubbel uppsättning. Och chans att avlösa
varandra.

Under april och maj har jag iaf planerat in att sluta 15 på måndagar och tisdagar de veckor
jag har barnen. Så kan jag ta med mig kompisar till killarna hem. Så slipper E stå vid staketet
och kasta längtansfulla blickar mot världen utanför. 4 timmar varannan vecka.


Vad får dig att omvärdera ditt arbete?

.

Hos Sus hittade jag en "vill ni veta mer om"-enkät, och eftersom
det var några dagar sedan jag svarade på en enkät så är det väl
dax igen! Svaren är alldeles egna, även om jag nog kunnat kopiera
några från Sus.

Skor: Seglarskor, så 80-tal men så bekvämt. Loafers. Scholl. Syster
klagar ständigt på mitt dåliga skoutbud. En dag ska jag göra bot och
bättring. Men jag köpte nya låga boots i höstas. Så det så.

Sneakers: Converse! Tuggummirosa och svarta. Köpta till bra pris
i Skottland i våras. Nu hägrar snart USA, och då kan jag tänka mig
ett par vita. Och kanske något mer i färg. Räknar med en viss pris-
skillnad.

Jeans: Lindex. Short. Men snart öppnar sig en ny marknad. Om si
sådär 8-10 kg så!! Har fått tips om Kapp-Ahl. Längtar efter annat. Har
ett par MarcoPolo från förra gången det begav sig. Fast det var förstås
innan da kidz, så höfterna får jag väl lämna annorstädes om jag ska
få på mig dem.

T-shirt: Flash. Både vanliga t-shirt och så tenniströjor (återigen,
till lillasysters förtret...). Snart tänker jag satsa på Esprit. Och mer
figurnära. Om sådär 8-10 kg, som sagt.

Underkläder: Triumph. De jag inte får till jul köper jag alldeles själv.

Väska: En svart i skinn. Mycket lik den förra bruna i skinn. Samma
märke faktiskt. Jag byter typ varje säsong. Men så använder jag den
tills det är bytesdax igen. Inga parallellspår. Hur ska man få med sig
allt då?

Plånbok: Har äntligen tagit mitt förnuft till fånga och bytt ut den lilla
korthållaren från Designtorget till en rejäl plånka. Mest kvitton dock!

Solglasögon: Märkesvarianten med slipade glas. Dags att byta. Har
nog avverkat 3 par vanliga sedan jag skaffade solglajjorna, så styrkan
är nog i behov av uppdatering.

Klocka: Efter att ha varit klocklös sedan A föddes har jag en svart
och en cerise Jet Set (utan bling bling) som jag föll för i julruschen.
Plus den fina jag fick av syrrani present. Men den behöver nytt batteri.

Smycken: Mina barn runt halsen. Fd vigselringen på andra handen.
Ibland örhängen, framförallt de jag fått av barnen.

TV: En platt i vardagsrummet. En bumling i gästrummet. Snart en
liten platt på sovrumsväggen. Ska bara få tummen ur.

Mobiltelefon: Nokia. Från jobbet. Räknar med att övertyga chefen
om behovet av en iPhone inom kort.

Dator: HP. Via jobbet. Behöver uppgraderas dock. Även det via jobbet.

Lotion: Dove.

Deoderant: Dove.

Schampoo/Balsam: Dove. Märkestrogen? Ja.

Tandkräm: Sensodyne. På min tandläkares inrådan. Utan slipmedel.

Tvål: IKEA Family. Storpack. Mest till händerna.

Parfym: Issey Miyake. Och några till. Är dock mer sporadisk i mitt
användande av parfymer.

Mineralvatten: Soda stream. Igen. Hade en period utan kolsyrepatron.

Vin: Sydafrikanskt. Eller australiensiskt. Snart ska jag dricka vin i
Stellenbosh. Rött och vitt. Och rosé. Hoppas någon vill köra bilen.

Drink: GT. Eller campari och Schweppes Russian. Fast mest på sommaren.

Bröd: Grovt. Mörkt. Surdeg. Eller färsk baguette på plats i vid Rivieran.

Mat: Thai. Älgbiff med rotsaker i ugn. Sushi. Och allt som någon anann
lagat med kärlek och bjuder mig på.

Glass: Hellre sorbet. Annars Ben och Jerry. I alldeles lagom mängd.

Godis. Lakrits. Minstrels (vem blir först att importera kommersiellt?)

Säng: IKEA. 160 cm Brimnes. Med näst värsta resårmadrassen. Och
bäddmadrass som är som en tempur. Me like!

Magasin: Hus & Hem. Tara. Mama. Sköna Hem. Allt om Trädgård.
Hoppar på 3-nummersprenumerationerna, och är bra på att komma
ihåg att säga upp dem i tid. Väljer oftast ett extra nummer isf prylen.


Vem är du?


.

Veckans vikt: -0,5  kg (-7,2 kg)
Armar: -0 cm (-1,5 cm)
Byst: -1,0 cm (-4,0 cm)
Midja: -1 cm (-7,0 cm)
Mage:  - 0 cm (-5,0 cm)
Höfter: -0 cm (-4,0 cm)
Lår: -0,5 cm (-1,5 cm)
BMI: -0,2 (-2,7)
Motion: 446 minuter; 40 km - måste vara rekord denna omgång!


.

Hos VV finns det förvisso inget syndigt, men att äta något mindre nyttigt,
som förbrukar en stor del av dagens ranson, känns lite syndigt. Då gäller
det verkligen att NJUTA av synden!

Idag var E och jag och firade hennes namnsdag på café. Inte för att hon
har någon större koll :) Hon fick iaf välja bulle och hittade en stor choklad-
boll. Mamma fick smaka, och efter halva fick mamma resten. Som jag njöt!
Den måste varit hemgjord och smakade himmelskt!

Förr kunde jag synda på ett helt annat sätt. Då det jag stoppade i munnen
inte var "helt ok" åkte det ned snabbt som attan och utan större eftertanke
eller fundering på vad det smakade. Totalt slöseri.

Idag njöt jag varje tugga!


Vilken synd njuter du av?

.

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger

Första versen ur Karin Boyes dikt

.

Exakt 6 månader kvar till Tjejmilen, som går av stapeln 3 september.

Försökte få ihop en kvartett förra året, men det lyckades tyvärr inte.

Genom att vara ute i god tid, och påminna ett par gånger, hoppas jag
att det kan lyckas i år! Så, känner du dig sugen, så kan du maila ditt
anmälnings/referensnummer till mig, så vidarebefordrar jag till Tjej-
milen när vi blir 4 st.


Är du på?


.

Idag har vi gjort en utflykt till Äventyrsbadet i Fyrsihovsbadet. Det är en tradition
sedan ett par år tillbaks, närmare bestämt sedan första höstlovet efter att barnens
pappa flyttade. Varför jag nämner pappan? Jo, det är för att vi, det är barnen, jag
och pappan.

Killarna älskar att bada, och lillasyster tyckte faktiskt det var helt ok idag oxå, men
att åka till badhuset med 3 barn själv känns inte som ett alternativ (än), så när det
var höstlovsledigt -09 så föreslog jag att vi skulle åka ihop, och det gjorde vi. Sedan
har vi fortsatt varje höst- och sportlov.

Idag var det så dax. En inomhusaktivitet när solen strålade från knallblå himmel och
termometern låg runt -5 kändes lite galet, men ett löfte är ett löfte... Full fart i rutsch-
kanor, hinderbanor, hopptorn och rehabbassängen (lillasyster), och så klämde båda
killarna till med ett simborgarmärke. A har simmat 200 m förut, men det var första
gången för H. Picknick i restaurangen, glass efter badet, trötta barn i bilen hem. Precis
som vanligt.

Precis som vanligt. Tja, där satt vi och pratade om jobb, händelser i världen, fritids-
intressen, hans mamma, mina föräldrar, den sega vintern, skolan, och allt möjligt
vanligt. Som vi pratade om förut. Det kändes precis som vanligt, fast det är allt annat
än som vanligt. Självklart är jag tacksam över att vi har den relation vi har, att vi kan
snacka som vanligt, men samtidigt känns det så absurt.

Kom åter till våra trakter, släppte av pappan hemma hos sig, och så inleds en ny vecka
med mina älskade barn. Det som blivit vanligt nu. Det som jag aldrig såg komma. Att
bara få ha barnen hos mig halva tiden. Lillasyster ville ha försäkring om och om igen
att det var hos mig hon skulle vara nu. "Bo mamma hela tiden?!" "Bo mitt hus?" "Sova
min säng?" Ville inte släppa taget när det var dags att sova. Satt som en lite igel runt
min hals. "Vakna mammas hus?" "Vara hemma nu?"


Vad har du gjort för vanligt idag?


.

Motion

Tid investerad: 1770 minuter = 29,5 h = snitt 0,5 h om dagen => helt ok
Km avverkade: 179 km
Fördelning aktiviteter:





Vikt och andra siffror:

Förändring vikt: - 6,7kg! - det har gått lite i vågor, men resultatet känns helt ok!!!
Armar: -1,5 cm
Byst: -3 cm
Midja: -6 cm
Mage:  -5 cm
Höfter: -4 cm
Lår: -1,5 cm
BMI: -2,5


.

Hörni, det är vår idag!

Saxat/delvis justerat från Wikipedia (fetmarkeringen är min egen):

Vår är inom tempererat klimat en av de fyra årstiderna.

SMHI definierar meteorologiskt vår som när dygnsmedeltemperaturen är stigande och över noll grader i minst sju dagar, förutsatt att dessa infaller efter den 15 februari. Enligt kalenderindelningen av året börjar våren i Sverige den 1 mars, oavsett väder.

Ankomsten av vissa flyttfåglar och blommande örter brukar av många anses som tecken på att våren har kommit. I Sverige är sädesärla ett typiskt exempel på ett sådant vårtecken. Andra vanliga saker som anses som vårtecken är islossning och att snön som fallit under vintern smälter, vilket ibland kan utlösa vårfloder.

 

 

Ok våren, bring it on! Mera pippilåt i buskarna, och vårfloden är välkommen.

 

 

.